Så var dopet avklarat. Det var en tillställning i typisk Lichizza-anda: ganska avspänt och lite flummigt:) Men vi fick lite hjälp att flumma till det. Gästantalet sjönk lite i sista stund då Oscars kompis Bullen fick ryggskott dagen innan, farmor och Sture hade blivit sjuka och Colins stackars mormor hade extrem magkatarr (men då visste hon inte om det var magsjuka).

Två gäster hade tagit fel på tiden och trodde det var kl 14 i kyrkan men det var 11.00 så de kom vid halv två - två nånting:).

De köpta smörgåstårtorna var felgjorda, skinkgarneringen var på räktårtan och tvärt om.

Ett glas explodrade i min hand när jag hade diskat det. Har aldrig varit med om nåt liknande. Det lät som när en ballong smäller men ändå högre tror jag. Otroligt! Så det var glas överallt i köket. Och sen sprack en av kaffekannorna också bara av att ligga i diskbaljan.

Det va alldeles för lång gudstjänst men Colin fick alla i bänkraderna att skratta när prästen tog honom och han började genast vråla, han som varit den tysta bebisen där framme av tre dopbarn. När han sedan fick vatten över huvudet bjöd han församlingen på sina högsta röstresurser och nappen ploppade ur munnen rätt ner i dopfunten. Så är han inte välsignad nu så vet jag inte!

John och Linn och Carl är faddrar (tack!) så dem och Anton var med där framme. Anton som nyss börjat gå stapplade omkring vid altaret. Så söt!

Vi är väldigt nöjda med dagen trots vissa små missöden! Och tack alla för de fina presenterna!